Jasminen överdådig och fin
sprider sin doft över trädgården
tävlar något men en Pion
men vinner på sin passion.

Förför mig
försätter mig i meditation
strör sina toner
för millioner
förtrollade små kryp
lika förförda som jag.

Står där på kant
ner för en brant
vilar sina kvistar på marken.
Vit som en brud
i bröllopsskrud
ler den och viftar på barken.

Ger sin invit
med dofter så klara
och blommor så underbart rara
jag faller och faller och står där i tankar
glömmer var jag är
känner bara det underbara
som har förfört mig
och jag har givit mig hän.





Skogsfen?
*