Jag ser andras tomma blickar ut i intet nu,
Det är så jag själv sitter ibland

Jag märker de hjärtlösa skratten och ser kniven i ryggen när de vänder sig om

Jag ser smärtan bakom orden,
Och känner igen sorgen i rösten


I ett öppet fönster,
Ser ut över samma plats, 
någon helt annastans i världen

Du borde inte vara här,
Men ändå är du det,
Hundratals mil hemifrån är du ändå här

Väcker det som ska vara dött och begravet,
Hånar mig in i det sista ,för mig själv

Jag visste att dödsstöten skulle komma,
Jag visste det,
Snart gör den det 
Men då ska jag vara förberedd ,
den här gången är det inte detsamma,
Inte alls detsamma kommer det vara

För vet du vad .

Den här gången vet jag,
Att sorgen är ok,
Att intet får tittas på en stund,
Att tårarna får lätta förlusten ibland,
Att minnen får ältas,
Och hjärtat brista av smärta .

För med tiden lättar sorgen
Och intet slutar vara någon spegel,
Tårarna kommer sluta rinna och vara dig värdig,
minnena kommer slutligen efter mycket ält vara där.. Men de kommer vara obetydliga .
Och med tiden kommer hjärtat att läka,
och med tiden... kommer det inte göra ont mer,
och gör det det så kommer det vara för någon annan .