hennes namn är Irina

hon klampar fram i klumpiga buffaloskor på trottoar

hennes gångstil får henne att se ut som en kaxig bambi

hon stryker undan en slinga av sitt hår med sin

tunna lätt lilapigmenterade hand

hon är på väg att förlora igen

hon tror att hennes ögon faller sönder inifrån

att bitar faller ner i ett accelererande tomrum

tornado av mörker

hon rör stillsamt ner en sockerbit i det svarta kaffet 

mjölken 

och ljus som faller ner i det blecksvarta

du skall aldrig mer vara stjärna ropar dem

rösterna som frasar långt borta

du bara tror att du är något som du inte är

Irinas hybris är bara ett skådespel

ett påklistrat plåster 

bakom ridåerna vässar katterna sina klor

vill man bli alkoholist så måste man vara en bra skådespelare och tvärtom

eller hur M?

du som sveper

sveper förbi

i mina drömmar

Irina blir helst hatad

det är så mycket enklare än att vara älskad

Irina går i affären

hon köper allting hon önskar sig

allting det där barnet aldrig fick

wasabipasta för att den har så fin grön färg

coco pops 

hon brukar bära mörkt läppstift

hon går rak i ryggen

ingen får se