Nattens oskrivna dikter
rör sig ut
mot mörka åkrar.

Den tunga kroppen
vänder sig mot jorden.

Pennan rör sig inte,
men ord formas.

De är inte tysta,
de sjunger när ingen hör.

De rör sig i skuggorna,
gäckar ljuset
i sin oändliga mängd,
river revor i mörkret,
vandrar som en omöjlig gud
från land till land,
driver teser,
driver regn,
är ett sår.

Dagens återspegling följer mig,
blommande vita linfält,
grusvägar utan slut,
vingarnas konstanta hum.