Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
vi blir ensamma när vi inte deltar i skapelsens lovsång...


ensamhet eller: du fattas mig


del i skapelsens sång
där varje ton
oersättlig

brusande kör

törstig jord
hungrig mun
hoppressade läppar

omättade
förtorkar
våra ben

letar
huvuden skakar
i protest
av hat knutna nävar
längtar

ögon fästa
åt annat håll

tror tomhet
där fullhet

irrar tomma


Fri vers av rebecca d VIP
Läst 314 gånger
Publicerad 2006-02-06 09:23



Bookmark and Share

  Cinemiracle
Kort och kargt diktar du om oförmågan att ta del och känna allt det som finns runt oss bara vi sträcker ut vår hand och öppnar våra hjärtan. (-eller?) Jag tycker det är mycket, mycket bra! Ditt språk och diktens anklagande ton kontrasterar så underbart mot det budskap som ligger mellan raderna: Släpp taget, öppna din knutna hand och fyll lungorna med luft. Känner du lågan i ditt bröst? Ser du skapelsens skönhet?! Tack!
2006-02-06

  himlens hemlighet VIP
väldigt tung och mäktig...känns som ett intro av bach i mina öron...kraftfullt!
2006-02-06

  Ingrid Nilsson
denna dikt blev så mycket mer än sin titel...
2006-02-06

    Bodil Sandberg VIP
Det här tolkar jag som ett rop ur vanmakt...Du fattas mig...ensamhet..och sorg gör vrede...vilsenhet...förbittring...hat...och människan ser inte längre...det vackra..en mycket stark och smärtsam text ditte
2006-02-06
  > Nästa text
< Föregående

rebecca d
rebecca d VIP