I hans bokhylla finns inga böcker

i min barndomsvärld står hans slags
pärmar ut som neonens kiosklitteratur,

vågar knappt öppna pärmarna
likt etikens mest
stränga lag, närmar sig egot med pickande
förskräckelse, det förbjudnas land,

det är något särdeles oförbrukat över
landet som han andas i

det spelas ett annat typ av skådespel

jag dog och föddes

där


Med största allvar tog han min hand
samtidigt som han tittade bort




tolkningsföreträdets stolta egoism

störtdök och jag såg fåfängans ben
sprattla medan viljan krampaktigt
höll sig kvar i den lina

han hängt upp ovanför sitt själv

jag kisade allt vad jag förmådde


bländades