Jag ser på henne från ett slags avstånd
hon förvånar i de skuggspel där hon tycks
dansa,

jag ser henne i arbetet just där i det
märkbart svåra,

en hand som med introspektion frågar
sig varför hon sitter så stilla,

jag undrar ofta vad för trollsoppor hon
kokar, just när en ångest som har plågat
gett sig av, när det blir läkta,

så svårt att veta hur hon tänker när det
stormar, när rädslan hoppar och hon stannar
kvar och lirkar,

hon börjar växa till en annan kropp


hon försöker ofta just det dölja, och
springer baklänges i tankar som känns
svikna,


Idag vill jag kyssa henne och vara

henne nära, hon är faktiskt vacker
fast det sköna tas för givet,


så länge kände hon hur skönhet bränner

när så mycket borde varit henne givet




jag vill intill och längre in



våra ögon möts och vi blygs av fascinationen


i det vi kommer klara


hon den svåra som blivit jag