Jag älskade mina armar mina ben

och den strida ström av drömmar


när mitt väsen andas

en värld som randas


hur jag ser att ni ser

hur jag känner blodet pulsera


i torsdags förälskade jag mig

en känsla som bar spår av det starkaste


av en dimmig dröm likt en avlägsen

kärlek, likt den där historien som
all min smärta gömmer,


som fick mig att beträda upprepningens

tistlade stigar, besöka främmande lemmar,
Via ögon släckta, byggdes verklighetens
boningar,


när torsdagen randades hade inte hjärtat
slutat slå,

det dunkade

den bar på en föraning


Om illusionens barndomshage


att plocka ned