Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Tävlade mot en annan

Jag tävlade mot en annan människa om dej.
Mot en person du inte kände
Mot kanske en groende nyförälskelse

Försökte få dej att se mej
Du vet vem jag är och vi har börjat lära känna varann
Den första nyförälskelsen hade börjat lägga sej
och något annat hade börjat växa fram

Du sa jag var för ung för dej
Jag var inte en kristen människa
Det är bara med de kristna du kan vara dej själv?

Den männsika jag såg var äckta
Jag var ung, 20 år
Precis börjat försöka hitta mej själv

Älskade dej
Hittade min plats
Sommaren ljus gav lika mycket ljusa minnen på rad som sommardagar
Nästan mina första ljusa minnen i mitt liv

Jag ville inte ångra mej när jag miste dej.
Så jag gav mer än allt
Du gav mej din hand
Du bad mej ta steget.

Hela natten låg jag vaken du klamrade dej fast vid mej.
Månen stod högt på himlen och stjärnorna såg in i dit fönster på oss

Vi sa att vi träffas om några dagar
Skulle visa min finnaste plats som jag även viste att du skulle älska

Du var sen, det gick 10 minuter över
Då fick jag ett sms från dej.

Nu ser du mej aldrig mer!
Jag hörde någon skrika, men det tog en stund innan jag förstod att det var jag

Jag sjönk och sjönk, längre och längre ner.
Hittade ingen mark att greppa i mörkret.
Du stod uppe på avsattsen och bara vände dej om och gick
Rätt in i hennes famn från min.
Jag var inte värd ett ruttet lingon för dej.
DU allt för mej.

Nu var fallet mitt eget annsvar
Min strävan att kämpa mej upp ifrån.

Du ringde mej några dagar efteråt ändå och jag sa att du var dum i huvudet.
Sorg och besvikelse!

Om man gör så mot mej så vänder jag och går.
ALDRIG att jag skulle kunna även om jag fortfarande älskade dej
Äslska dej på samma rena och fina vis.
Det var förstört.
Det jag älskade var blandat med svek, bitterhet och sorg.
Att man ens utsätter en männsika för något sånt!

Visste inget alls!
Det jag gjorde mot mej själv kan jag inte ens skirva om
Jag skämms, jag kunde inte hantera smärtan själv
Så ensam!
Det var tvungen att komma ut, den smärtan som bubblade
Genom att känna kroppslig smärta
Minskade den innersta smärtan

Att det kan gå på några minuter att sjunka så djupt
och ta så många år att kravla sej upp ur djupet!

Min räddare, han har haft tålamod med mej.
HAn har fått tagit det som du lämnade efter dej.
Han har låtit mej få ta den tid jag behövde.
Ingen av oss litade på männsikor längre
Men sida vid sida lärde vi oss att lita på varann
Vi är starka och vi har den starkaste kärleken!

Jag nu 29 år.
Har hela mitt liv framför mej.
Jag börjar nu där jag slutade för 9 år sedan.
Med ny vunnen självkänsla!
Med livsgnistan stark.
Kunna njuta av det där lilla som kryddar livet.
Som jag saknat det!






Fri vers av filosofmamman
Läst 163 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2012-07-28 10:52



Bookmark and Share


  Heikki Hellman
Din historia nedstämde mig. Hoppas att dina livskrafter har återupprättat. Livet är en grym kamp, kampen för tillvaron!
2013-02-27
  > Nästa text
< Föregående

filosofmamman
filosofmamman