När stormen ryter mot min gamla grind
och böjer träden mot marken
då får jag små rosor på min kind
och skyndar mig ut i parken

utan sans
och balans
följer jag i vindens dans

När vintermörkret vilar utanför
och snön den gnistrar o glimmar
då känner jag nåt som berör
då står jag i dörren i timmar

I min hall
genomkall
ser jag himlens stjärnefall

När regnet smattrar mot mitt lilla hus
och stänker in genom rutan
då känner jag ett lyckorus
detta kan jag inte vara utan

med ett hopp
i dripp o dropp
sköljer jag min nakna kropp

När solen lyser upp mitt kalla tjäll
o värmer allt som är fruset
då vandrar jag upp på högan fjäll
och ställer mig mitt i ljuset

glad o nöjd
på bergets höjd
står jag fylld av sommarfröjd

Bs06