Jag sträcker mig andaktsfullt efter dig. Täcket som vi delat knölar ihop sig, i knäskålars höjd. Du pekar inte andaktsfullt, men likväl förvånat, med hela armens längd, mot den lilla skärmen, som om den överbemannat dig. Om taket
ovanför oss hade kameror hade jag fångat dig, där just där innan armens vana sträckt ut sitt hungriga begär. Du undrar säkerligen huruvida detta är något att bevara, som om mitt jag satt inkapslat där. Människans förälskelser, hur fångas deras levnadsbredd. Det var ett rum med säng. Där bodde de mänskliga detaljer som omgärdar människan. De ytterst sedda. Du skulle inte förstå hur dödsdansens skuggor färgat gardinkappan tung. Jag skulle inte våga släppa in dig av rädsla för en inkapslad längtan. Du skulle säkerligen bli stående vid tröskeln . Jag låter dig stå där ifred. Puttar måhända in dig. Stänger min dörr.Vrider snabbt om nyckeln.