du ser på mig med tårar i ögonen
de enda jag kan känna är hat

jag hatar dig!

hatar för att jag faktiskt känner nått slags medlidande där inne.
vill ju inte se dig gråta!

men du får skylla dig själv

de e du som har satt oss i den här sitsen.

de e du som vrider på allt som sägs så att de passar i din värld
de e du som väcker liv i gamla minnen
(så jag får lust att krypa in å gömma mig under sängen)

men jag tänker inte gömma mig den här gången

istället står jag framför dig kall och vacker

och krossar dig

bryter ner dig
(så som jag skulle velat krossa honom...)

men han e inte du och jag hatar dig!
för jag känner faktiskt ett uns medlidande med dig!