Båda två var svikna och särgade.
Du både fick mej mer sårad och räddade mej

Jag fick prata hur mycket jag ville och det behövde jag
Du pratade en hel del också
Det var en vän som fick oss att träffas och det sa nog klick
Jag är osäker
Du gav inte allt av dej, du hade byggt murar

Men när vi var uppe i din hemstad var allt så ljust
och du var dej själv
Men nere i våran stad var du någon annan
Du höll på med harsch och vi kom längre i från varann

Sånna männsikor säger att det inte förändras
MEN det gör de

Första natten i våran lägenhet så var fester viktigare än mej
Första natten

Allt gick bara längre och längre
Vi sjönk ner i djupet båda två mer och mer

Till slut så var det bara slut, jag kände det.

Jag vände och gick

Då hade jag själv behandlat mej dåligt pga av att du fick mej att må dåligt
Jag sårade mej själv när du sårade mej.

Det enda var att få ett slut på allt var att gå.