träiga sittningar

manglande försittande

ordflöden i kvav när natten gäspar

kan du inte inse att kärleken är över

att det enda som blir förmörkar dager

jag vet att flyga är tungt oälskad

även himlen är låg

det är då orden får luft under

mening de bär väger

det är det som tynger flykten