Ibland undrar jag vad man går och väntar på?
Vad man lever för?
Man väntar på att nästa hemskhet ska hända
Någon man känner går bort
Barnen blir bortrövade
Man själv blir påkörd eller får cancer
Mannen kommer hem och säger jag har hittat en annan
och man själv tyckte att vi hade det bra
Hade vi inte?
Nästa stora prövning och smärta

Man undrar om man vågar ta bilen och ge sej iväg
Ett fel, man missar att titta där åt
Kan kosta än livet
Smärtsama överaskningar som jag hatar

Hatar överraskningar, ändå vet jag att man måste lära sej
att leva med de.
Hur lär man sej det?
Det är jobbigt när osäkerheten sväljer en hel
Nästan värre än överraskningarna

Man kan inte hela tiden gå och vänta
Ändå gör man det
Hur slutar man med det?

Man måste ta dagen som den kommer.
Hur?