Alltid stirrandes,det vita knoppriga taket stirrandes tillbaka på min nakna kropp över din, svetten kommer och ljuden går,

säg mig vad det såhär det skulle gå till?

Varmen av det som skulle vart oss, ångandes, stekandes med stygghetens smicker även glans,

varför kunde jag aldrig uttala det med ord?



Skulle du verkligen ens känna vid mig imorgon? Planen var tillfredställelse nästan som

djurheten av det outforskade djuphet som jag sålänge känt min dragelse för.

Dock endast min ensliga aldrig icke åtrå,

förvara det jag intet kunde gissa fram kunde vara vårt?

ärlighetens namn.

Nattens vildhet med bubblornas sken, detta ska aldrig få gynna den vena av oss,

god natt,

god natt min sköna skapades aldrig för sådana som mig, kanske kan du ömskas med mig?

kom in, glöm allt med friskhet samt sorg, detta kommer vi skapa med

lättenhetens språk.

Alltid känts så skönt att kunna vaknar ensam i gryning, men endast för att förstå

om vi någonsin kan gro?

Solens leende smeker mig till varsamhet kanske vakenhet.

Önskans ömhet berörde aldrig det, som icke det skulle öppnat bli,

jag skulle rört med upprymdhet,

nu ett minne till jag ska ha uppfyllt med vaksamhet....