Jag minns den dagen du skrek ut till mig

Farfar hade dött och du behövde kräva din rätt

Din spritlukt hemsökte från nästet jag kallat hem

Dagar innan plågade du mig med dina historier

Men du minns aldrig din

Men aldrig den du gjorde mot oss

Du är den som alltid varit den konstnärliga sluddrade du fram

Fel syster igen tänkte jag lätt

Plikt bultade fram i mitt bröst kvällen innan då jag tvingat dig halvnykter

Falska löften fick jag fram genom att ta på dig den billiga kostymen

Rosorna jag köpte servade ej mig lust till att åter träffa de som skapat dig

Du skakade och jag fick åter ta kontrollen

Öppnade sedan kyrkans dörr, solen strålade igenom deras önskningar

spöken som kallas släktingar satt där först

Svarta ögon överallt så jag tog min fars hand

Förde oss igenom medans alla pafft viskade så hon dök tillslut

Full kontroll på far min, så att han ej skulle utagera emot vad vi kallar hemskheten

Ingen sorg, full kontroll tills far tog min hand och runt kistan vi for

Farfar gud förlåt mig men ni gjorde de ej lätt, du lärt oss allt vi vet!

Farmors ögon mötte mina trodde de skulle vara fyllda med hat, men gud bevare mig äkta tårar spirar ner

Far sprang ut fortare än kvickt, ingen fick se min svaget så nigade lätt

Farmor jag ursäktar så, det hon inte visste var att hennes tal till min far som
han sedan sade innan begravningen var, ni är ju typ familj så låt barnen komma

Mina systrar vägrade med all rätt, men mitt samvete mot farfar min stod rätt

Farväl farfar jag saknar våra fiske och moln dagar tillsammans....