När jag förlorade henne
Förlorade jag mitt jag

Jag tappade min lust att äta
Sömnen försvann

Ilskan var gömd i mitt hjärta
Hjärtat letade

Hatet kunde inte gro
Kärlek levde

Tårarna kom aldrig ut
Dom ville men kunde ej

Kärleken blåste mjukt runt mina ögon
Jag skulle se

Tystnaden föll, räddslan växte
Våldtog han dig?

Slog han dig?
Älskade han dig?

Hon tystnade
Vägen tog slut i hennes medvetande

Kärleken dog i tystnaden
Sorgen blev kvar

Du är en mördare
Du är.. orden föll

Robert var mild mot mig
Han menade inget illa

Han ströp mig bara lite
Barnen minndes fel

Han ramlade bara
Vi festade bara på helgerna

Barnen förstår inte
Mamma är bara lite trött

Det är mitt beslut
jag kan tänka själv

Jag ville skrika under månen
Inget kom ur mina ljudlösa läppar

Tystnaden slöt sig om min kropp
Jag frös värmen var borta

Ångesten skrek i mitt innre
Varför gråter du sa pojken
Jag tycker om din mamma

Du får inte se henne
Han kramade mig

Tårarna slingrade si ner för kinden
Flickan såg på mig avaktande
Ditt hår växer väl?
Jag kramde henne, ja det gör det

Lova!
Ja!

Jag satt kvar
Min blick följde barnen

Reste mig & tog bussen