Kärleken letade
Hjärtat var varmt

Vi förstod alldrig
Vi upplevde det förbjudna

Vår kärlek blev infekterad
Vi fann något vi ej kände innan

De som ej sågs, såg vi svart
Vi löste inte, vi raserade vår kärlek

Vi såg endast det som var smutsigt
Vi glömde det som en gång var vackert

Vi var inte vi längre
Tystnaden slöts sig om våra liv

Fantasin gav oss bilder som vi ej kunde smälta
Ångesten kom in

En objuden gäst
Vi tog emot den

När vi omfamnade varandra
Var allt som en dröm, förvirringen stor

Vi glömde allt en kort stund
Vi var ett med varandra

Vi talade inte då
Åtron tog plats

Sanningen blev delad
Oförstådd av en kritisk skara

Varför öppnade vi alldrig våra hjärtan
Vi var nära varandra, så nära

Valmon lyste rött
Ingen av oss så den

Skönheten av det som var
Den blev osedd för att den var där

Tystnade kom för att skydda kärleken
Den infekterade sanningen

Vi skapade vårt eget Golgata
Vägen som förväntades att vi skulle följa, blev vår

Jag blev den onde
Hon blev en ängel

Vi lät oss infekteras
Vi nådde ej fram till varandra

Sorgen kom i våra hjärtan
Kärleken stannade

Vi lät oss infekteras av känslorna
Ovälkomna känslor tog över

Vi visste ej våra tankar
Vi antog det värsta

En äng av röda valmo väntar
Valmon plockas inte, då den dör

Vågen når land
Kärleken dör

Valmon står i blickfånget
Den påminner oss om livets skörhet

Låt den stå på vår äng
Ängen väntar på oss