Har vi hämtat oss från panegyriken, den ömsesidiga?
Så kan vi bli personliga, äntligen, och motstridiga?
Per definition lånar du dig till trams och tveksamheter,
men det vore blott förtreter
om det inte skiten skvätte i min tambur!
Nu fick du spader, va? Eller hur?

Vi ska vara rakryggade och tala klarspråk, enkla satser?
Du har knappast varit på dessa platser, och pratet är idel - strunt.
Varför inte snacka lite och lova tunt, istället?
Och intyget? Bränn det!

Nu blev du lack på farbror, och for i vredesmod genom terrängen!
Ha! Då har du fattat både galoppen och poängen,
och jag dväljer i min skrivarlya.
Och torkar upp din spya.