Prinsessan gjorde
ett outplånligt intryck,
det trodde jag då.
Prinsessan med stort P.
Hon var vid min sida.
Hon var i mina drömmar.
Men framför allt
så var hon där
när jag som mest
behövde henne.

Jag var en vilsen poet
i ett främmande land
bebott av en prinsessa.
Vad mer behövs
för att orden skall flöda?
Och flödade gjorde de,
på stora ark, på små,
på papperslappar,
på vykort och i brev.

Jag skrev varthelst jag gick.
Jag skrev på McDonalds,
jag skrev på kontoret,
jag skrev på bussar
på parkbänkar och datorer.
Jag skrev och skrev och skrev.
Jag skrev dikter, sagor
och små limerickar.

Men kvar finns bara fragment
av den bubbla som sprack.
Ord på ett papper,
utan mening nu.
Ark som gulnat
under decenniets gång.
Jag ids knappt läsa
vad som var mitt allt
för så längesen.

Men jag skall ej klaga
för prinsessor de finns.
Och jag hade turen
att möta en till ...
Min fru.