Då jag mötte dig
Såg jag ögonen

Dom log
Mot mig, till mig, med mig

Min blick slogs upp
Våra ögon möttes

Sen äskade vi
Den kvällen vi såg

Vi passionerades
Vi kysstes

Länge kysstes vi
Ett evigt uttryck utan slut

Jag flyttade in
Jag tog hand om våra barn

Dom var ej mina
Våra barn
En del av mig ändå

Vi berusade oss med vin
Vi älskade

En dag brött jag koden
Telefonen gick i kras

Vi glömde vi älskade
Ångesten kom in jag öppnade mitt gap

Du stängde mig ute
Inga ord kom från din mun

Jag fortsatte att älska
Du teg

Jag såg att du ville mig illa
Jag älskade dig så mycket att jag skrev

Jag minns ej allt
Kroppen minns



Jag återskapade dikten från minnet vilket aldrig går helt ut fast känslan är där
Federico