Kanske behöver jag dig
som jag behöver regnet;

för att minnas att det stora går i
flera bitar

Men det är när du ler
så som du gör med hela ansiktet
jag lindar mig runt varje tand i din mun
ja
du vet ju hur jag älskar dem





Det som hänt den natten
fick inte plats mellan mina strukturtapeter
och
det tog tid att komma hem

Aldrig har det varit något
mindre än självklart
utsträckt i din säng;



Du är min mellanlandning






Dessvärre förstår jag också
allt du säger

varenda
jävla
ord






Alla små kantiga
bitar av dig
vill jag hålla i famnen
hårt

Och om det varit möjligt hade
du kanske funnit plats
att förvara min framgång

utan dig




Förlåt
Förlåt men jag vill beskylla dig

När du färgar av dig
helt fel färger

(SLUTA HA SÅ ONT)

Och
jag lyckades inte
glömma tonen
i din röst
allt det där under ditt ansikte
när jag berättade om honom




Förstå:
Jag kan inte tappas igen
pressa magen mot botten
(du vet ju vad jag gör mot mig själv där nere)
bara för att låta dig slippa vara ensam


Be mig inte om det


Be mig inte
för jag vet inte hur fan

man gör

utan de där tänderna



(det var vi som raderade gränser)