Du skriver bortom blad även fast orden blir skrivna i blod

Du vet vart du tar vägen men ändå försvinner du alltid

Förlorar din vishet i ett svagt andetag

Smärtan är inbillning, något du byggt upp som självförsvar

Hakar lätt upp dig på meningen i låten

Som beskriver hur vi alla dör

Du ber och bönar, rentutav önskar för ditt liv

Kallar flickan i spegeln patetisk, även fast ordet borde varit hjälplöst kär

Allt slår i takt med basens balanserde hjärtslag du valt att följa för att inte falla

Du kan inte välja din stig, men när du tagit den kommer du se om den är rätt eller fel

Du är rädd

Livrädd

Att allt du kämpat för ska falla för ett glas vodka, eller cigg igen

Livrädd för att du ska ge upp och fly lysekilslivet igen

Du älskar honom för starkt för det

Så du ligger på soffan och kippar efter andan och frågar dig

Om det är han eller du som gör fel

Eller flöt det bara på av helheten ingen av oss hade förväntat


Du, du kära
Vi står otalat i det vi kanske har bestämt
Orden som skrivs förlöser inte vår smärta
Jag kommer alltid kliva över lik
Ett
efter
ett
Men aldrig kliva över dig


Blodet i dina ådror behåller sin plats

Trots den drivande idiotin i luften stönar och ber

Hon biter sina osynliga bett

Men trots nuets sorg plåstrar kärleken

Spelar ingen roll om jag dör på kuppen

Vad håller jag på med?

Jo, jusste,

Allt.

Allt för att få se dig le.

Tårar

Drip

drop

Jag är lycklig varje sekund med dig.