en vålnad

som dröjer sig kvar
som gömt alla de böcker som
bar på livskraft,

det som ivrigt sökts

har en blick som stannar,

är allvarsam

i den finns en stripa tunn där
förväntan glittrar till

enbart en kort stund


När hon är för sig själv. När hon
stängt sin dörr. Då önskar själen
dra till sig det sköra, som
önskat växa,

det mänskliga
är en rättighet



Hennes själ har en gömd punkt av
ömhet

det oläkta och det mänskliga




på en nött sida