Jag hade lagt undan tavlan,
jag kunde motivet utan och innan.
När jag senare tog fram den igen var allt försvunnet.
Häpet tittade jag på den nakna duken och nuddade den med fingrarna.
-Minnen, viskade bladen till mig i den omgivande skogen.
Jag la målarduken på den fuktiga mossan.
Jag kastade några nävar jord, lite stenar och blöta höstlöv ovanpå. Jag satte mig en stund bredvid och grät. När det började skymma gick jag därifrån.

Långt senare återvände jag.
Jag såg vårens nyvakna citronfjärilar och skogens grönska.