de visar mitt själsliga landskap på teve

de bruna kullarna och de filmjölksvita träden

man hör bara vinden som viner

jag missar alla tåg

jag ligger utslagen 

i ett rum med röda rosor på väggarna

katter med svarta ögon

sitter i en ring runtom mig

paralyseringen,

och något som ristas in i mig

rummet antar nya proportioner

dörrkarmarna smälter in i väggen

det finns ingen förlåtelse

ingen väg att gå

ingenting som lindrar

drömmar om sammanflätade händer

ledde mig hit

jag reser mig upp och ställer mig framför spegeln

kammar håret med fingertopparna

idag är jag stark