... råder just nu
lugn och ro ...

Åt helvete för 
lugnt för min smak 
Ron är dessutom
minst sagt överskattad

Speciellt när man
är så där alldeles ensam
och intet hellre önskar
än att få ha den man älskar
under samma tak

Känner inom 
hela min kropp och själ
hur tvivlet
på livets makt och gåva
att mena även mig väl
får mig till att bli
lite osäker på 
vad det är jag inväntar

och hoppas ska 
komma att ske

Att jag saknar
den dig som är
ämnad för mig
torde det knappast
råda något som helst
tvivel om 

Det tjatar jag ju
ständigt om 
i en eller annan form

Men mina skäl
till att vara så 
förbannat selektiv
och kräsen som jag är

börjar krackelera
i sina allra minsta
beståndsdelar
ända ner på
kvantmekanisk nivå

Inte så att jag 
börjar bli redo
att kompromissa
med det jag vet
att jag söker och vill ha

Men kanske mer 
det så är
att jag gömmer mig
lite för mycket
inför den verklighet
som råder nu och här

Emedan du
den kvinna
som jag söker finna
bara väntar på
att jag ska komma fram
och visa vem jag är

Så att vi kan mötas 
på halva vägen

ungefär ...

Ska försöka
tänka över det som är
och kanske sova på saken
så att jag orkar se
hur det egentligen är
när jag är utsövd och vaken

Något jag ej kan
bli beskylld för 
att jag just nu är ...