jag brottas med disken
som lämnats kvar

gator av sten
under dina bara fötter

det var aldrig meningen
att livet som andas
var ett vi

eftermiddagen
gick
och
solen
skapade skuggor
bland mina orörda böcker

det får ta den tid det tar
att följa kusten
efter fyren
som signalerar
jag har hamnen
bakom min rygg

en känsla av närheten
ligger orörd i hallen

i arla skimmer
berusade du kvällen
och
nu
är morgonen
här

orörd, ja du är orörd
du är så vacker
att du går sönder
när vinden
stormar i våra hjärtan