flickan som lekte med elden
och tafatt med vinden

hon vaskade glöden
ur sitt korpsvarta hår

jag bejakade henne som ett komplex
som en tid

i hemlighet fångade vi natten
i hemlighet försvarade vi oss
mot de allierade

och flickan som lekte med elden
hon som fick världen att gunga

henne skrev de memoarer om
hennes liv blev till glöd

lika svart som natten
är nu hennes korpsvarta hår

flickan som bar som ett ok
hon som alltid fanns när dagarna skrämde
är satt i bojor

allt för att jag
var den svagaste
att jag fegade ur

och bakom tegel drömmer vi vidare
men mina ögon
kommer alltid vara korpsvarta
av slocknad glöd