När du säger det...

..jag har inte varit så
uppslukad av en så
bottenlös saknad,
i hela mitt liv.

Det känns som mitt hjärta
var amputerat; som
att mina sinnen
bara var på helspänn
efter livstecken från
dig; som att jag
inte vågade tänka,
för alla tankar var bara
om dig; inte drömma,
för du hade samma
drömmar, hela
tiden!

Saknaden har inte
minskat; snarare
blivit starkare

..och djupare,
av alla brustna hjärtan,

..av alla sorgliga beslut;

..och av försök att
döda känslor,
och glömma.

Och önskan, som
aldrig kan glömma dig-

..aldrig önska mindre??!

Som om den
aldrig(!?) ville önska
någonting
annat!!!