Julian, i plenumstolen, moln kastar
skuggljus, om nu ett satans moln
kan göra annat än just detta,


I relation till solen förstås, molnet
har en underlig förmåga att sättas
i någon slags relation,

Livets grund. Julian har sedan barns
ben, inte fascinerats av solen mer, än
som en omedveten känsla, där mellan
alla lekar, måhända som hos oss flesta
tagit den för given,

vi drar ju inte gärna fram den, klyver
den i kropp, ur längtan,

utvikning på utvikning, i Aspergers
tonfall, diagnoslyrik i Svea Rike.
En gren på framfart.Om får objudet besök,
drar du fram lite struktur, ur lådan,

Julian i plenumstol, så var det visst,


Invid öppningsdag, vädret någorlunda
fastställt,

plirig blick bland herrar

i gemenskap delad