Hon är dödstrött

får vila. Äntligen skriker leder,
muskler ut sin leda.

äntligen. Är tiden inne.

Hans skäggstubb målar telefonens
linje likt vindar. Mannen. Där samtalen
, de nattliga, gett någon sorts vila.

Mitt i utmattningen fick själen en
sorts tvagning. Gruset i ögonen,
skymde inte dagen. Den sprang på
egna ben som lyckan i en hage.


Hon är kär. Förälskad i en man.

Åter. Han säger mitt i skratten att
den växer. Om fukten talar tungan
tyst likt katten.

kärlekslandet. Det är skrämmande och
böljande likt havet. Det är så nyutslaget,


Hon är hans kött. Hans blod.

Det är så taget. Som självklarheter
småler, en i taget


Inte rädd för dig. Hon stavar meningen
i magen.

om och om igen. Gråten tävlandes med
kvalen. Med lättnaden som susar runt
med valen,

Då är hon kär.