Kärleken är ett dun
Den blåser bort i vinden

Hatet eldar i själen
En tung börda

Jag flög från Rom
Blev kär i okänd kvinna

Såg henne
Hon satt brevid mig

Mitt hjärta slog
Jag ville åt känslan

Oavsätt om den var äkta
Så blev jag upprymd

Då min själ brann av hat
Dog jag innifrån

Hatet överlämnas
Åter finner jag åtrå

Jag skrev
Att jag tänkte på henne

Att jag ljög
Min verklighet gömde jag

En vän kom förbi
Hon var kär i dig

Jag såg upp
Om det är en ros så slår den ut