Läs Mardröm - Fri vers av Chawa

Redan medlem? Logga in

Nyheter Läs Texter Poesikalender Sök Hjälp Bli medlem nu!

Mardröm

Så står du plötsligt där
och lockar
med Det
som får blodfyllda tårar
att falla

Vill du väl,
vill du bara såra

Sorgens dörr är låst
sedan länge

Ett rop
i den stormande natten,
är det min egen röst
jag hör

En utsträckt hand
jag vill den fånga
akta - det är en fälla!

Svarta fåglar bygger bon

lämna mig i fred
väck inte upp min sorg
den döda

Skådar djupt in
i ditt falska mörker
mitt hjärtas röst
vill annan väg
en väg som inte går att finna

Sakta du bleknar
förvandlas till dimma...

© Chawa 2012

Fri vers av Chawa VIP

Läst 321 gånger och applåderad av 16 personer
Publicerad 2012-08-26 00:48

Skriv ut

Spara som PDF

Linda CH

Mycket bra! Drabbande och svart.
2012-09-01

walborg
Mycket bra text om att värna sitt innersta goda
2012-08-30

Annika Persson
Texterna är dina, jag tyckte det var kul att leka med dina ord.
2012-08-29

Annika Persson
När mardrömmen kommer står jag där och drömmer
att markatten ska ta mitt liv ...

Och den står plötsligt där på nattrutan, så
lockande med historier ur natten, med
blodfylld charm ristar den en reva i min hud
med sin klo, som vässats på trädens bark,

Det blöder ur såret, en droppe passivt försvar,
det koagulerar innanför sorgens dörr,
och så har det varit länge.

Och när någon skriker är det min egen
gälla stämma, allt för att jag ska känna
igen min kris därute.
Och en utsträckt hand, en fälla för vilt,
men skatorna har vingar, och bygger
sina bon var de vill...

jag vill bo i dimma, jag vill bo i hösten
och följa rösten ur mitt hjärta,
jag vill bo på dramats scen, om jag får det...

Och så står jag plötsligt där och skriker
av rädsla för att alltid vara tvungen att
dansa i andras pipa,

i markattans mardrömmar pipröken

2012-08-29

Annika Persson
Mycket vackert skrivet! Jag kommenterar ändå för mer personlig touch

När mardrömmen kommer

Och du står plötsligt där, lockande med
din blodfyllda charm, som ristar en reva
i min hud, det blöder ur såret, en droppe
som koagulerat innanför sorgens dörr,
så har det varit länge.

Och när någon ropar
är det min egen stämma bara,
Och en utsträckt hand, en fälla för vilt,
rådjur, men skatorna har vingar,
och bygger sina bon var de vill...

Skatan på min nattruta och en
näbb som en räfsa, ett omen och ett hån,
du garvar som ett spöke, kan du inte förbli det,

jag vill bo i dimma, jag vill bo i hösten
och följa rösten ur mitt hjärta, dramat

ur markattans mardrömmar

2012-08-29