jag ser det vilddjur

som ristade in ett pentagram

i mitt hjärta

hans vakenhet skrämmer mig

han är som Rosemarys våldtäktsman

ett vidunder

fast han har kammat håret idag

och har på sig kavaj

jag pekar mot hans håll

alla vänder sig om

ett tys sus går genom folkmassan

jag viskar:

det var han som förstörde mig

jag vet allt om mörker

men ingenting om ljus

jag vet allt om smärta

men ingenting om liv

jag vill ha allt

men vinner bara nya sorger

jag undrar vad jag har gjort

i ett tidigare liv

för att förtjäna detta

jag vill inte dö jag vill bara inte leva

ekar i mitt huvud sen dagen jag brann upp

som en överlevnadsmelodi

och någon slags bön till gud