jag brukade drömma mardrömmar som barn:

1:Ett skrattande clownansikte som ruttnar ju högre det skrattar

2.En publik vars applåder oscillerar som vågor i ett stort ändlöst hav

3: Ett hus där mamma, bror och jag bodde, där allt var vitt och härligt tills vi upptäckte att huset låg mitt ute i ingenstans och inte hade några dörrar ut.

vi lekte krig i en värld som föll sönder

jag nattade dig till sömns i en värld där vi var bortglömda

alla barnprogram hade tagit slut

och ibland önskade vi oss att någon skulle ge oss vingar så att vi kunde lyfta högt upp i himlen

 vår värld lika vrickad som vild

bror

vi brukade hålla varann i handen när du var mörkrädd

jag var lika rädd som du

men låtsades vara stark

jag ville inte skrämma dig

såsom mörkret och hennes frånvaro

skrämde mig

jag gjorde din välling

jag nattade dig och berättade sagor om hans och greta

med en klump av tårar i halsen

när du hade somnat vankade jag av och an i hallen och grät mitt ansikte rödfläckigt

jag stirrade upp i taket och tänkte;

Gud! Om du finns - hur kan du då göra såhär mot oss- hur kan du vara så grym?

jag ville skydda dig från allt

från tjocka soctanter med glasögon, från de andra barnens elaka rop, från dig själv och dina tankar

men allting var på väg att rämna

dagisfröknar såg

fläckiga t-shirts och ovårdat hår

de såg inte en mor som slet

de såg inte det djur som kämpade för att hålla ihop sin kropp med ett leende

de såg två små barn med mörka ringar under ögonen

vi var sjuka av oro bror

vi är