Du bär mig

tar mitt jag till säkerhet, ofta undrar
jag, är du mitt spöke, en klapp längs
kinder det redan blåsts liv i,

Tanken leker lekar där klossar
symboliserar drag av personligheter

i vår lek ramlar jagen ner, en efter en,
som om de önskat, ge oss mer,



Vårt sår är svart, har form av
vägg

den som vi ser och döper om

Vår lek är trygg och den har form
en form där vuxenhet blir gömd