Dina ben har sprattlat länge
nog.

Tiden där emellan, låg du på rygg
mest hela tiden. Du har charm. Det ska

medges. Skicklig på både det ena och
det andra. En mästare på att leva av
andra. Andras behov och drömmar.
Utförsäljning av själar. Främst
din egna. Det knappa lidandet invuxet
i ett nät. Så finmaskig var lögnen.
Drog in oss. Vittrade mig i låsta rum
odefinierad. Släpptes ut för köttets lust.
Svälj flötet lät ditt budskap.


Jag kan dig. Mitt vänstra öga iakktog
det tunnaste av blod. Det var närapå
jag dog sakta. Av den lealösa ångan.

Jag förlåter allt. En bild från ett svenskt
tvitter. En bild från lögnernas arkiv.
Ett som visas varje nyår, bleknar av
med tiden.

Jag förlåter allt. Kom tillbaka. Två
veckor längre fram. Äntligen.

Så kan en krigshärd gestaltas via
en kameralins,

Så kan två själar som älskat
upplösas och fastna på en bild,

I ett kargt land där alkoholism

där narcissismen bor,