natten smeker och döljer

vinet förlåter

kamerorna riktade mot hennes nymfomaniska leeende

blixtarna bländer henne inte längre

som när hon var ung och föll för allt

de vill ha en bit av hennes skönhet

nåla fast den

hon flyr som

dagen

de höjer henne till skyarna

alla löpsedlar skriker i stora svarta bokstäver mot gul bakgrund:

VI VILL HA DIG

VI VILL HA DIG
VI VILL HA DIG

i hennes öron ringer ljudet av applåder

Isolde med kjolen full av ljusgråa ädelstenar

släpper ut sitt askblonda hår på en äng av skrikande huvuden

Isolde med ögon som glittrande vatten

och trassel av nervtrådar under huden

Isolde med Pompejihjärta 

och fallna furor vid hennes fötter

rider på havet av älskande främlingar