Varför är livets mörker ljusare med
dig


uppmanar vi läsare; inbjuder jag
er varmt?

Svaret är dessvärre nej. Ingen
gallupsundersökning roar lilla mig.

Ideologier finns och existerar utan dig.
Svara enbart på min fråga. Jag kräver
svar inifrån, hos dig.

Du skruvar dig måhända på din stol.
Någon tänker något tröttsamt. Ännu
ett slags konstgrepp, som om vi inte
hade tillräckligt, av denna vara, på
denna mörka jord.

Min fråga är det inget särskilt med.
Svaret är alltid intressant, oavsett om
vi anstränger oss att svara eller ej.

Om jag förband mig att svara inom
loppet av tjugofyra timmar. Om svaret
inte var genomlyst, uppriktigt och prövande
skulle döden infinna sig.

Jag skulle kontakta en psykoterapeut
en präst, och jag skulle rådfråga den
del av min personlighet där skuld och
skamm satt.

För egen del upptäckte jag då en för
mig klurig liten sak. Jag byggde upp
ett försvarstal, helt i egen sak.

Jag sålde min oborstade skam eftersom
tvivlet kring den ändå vaskas fram.


För att nå till ljuset avkrävs mörkret.


Jag skulle önska att jag kunde möta
min näste med detta dödshot runt
min hals.