Min kära, jag tackar dig av hela mitt hjärta för dina många brev. Det sista kom hit i fem dagar. Censuren har blivit ännu noggrannare och skärpt. Postens passage tar mera tid. Alla brev läses genom! I dag är det lugnare än på många dagar. Endast ett flygalarm och ingen "Molotoffs äggläggande fredsduva" alltså inga bomber. Jag hinner således skriva dig några rader.

Allt är bra här. Vi är vid gott mod. Ingen brist på någonting och vår utrustning och vårt försvarsverk är bra. Det är smällkallt ute. Jag har köpt en ylletröja. Man arbetar mycket och extra mycket i dag. Inga svåra hopplösa patienter, men antalet är högt.

Om ni där har några som är oroliga för oss eller vår framtid säg dem att man inte behöver vara orolig. Vi tror här bergsäkert att vi vinner, men vi måste kämpa tappert ända till slut. Allt detta tar ännu tid, men redan nu har många ryssar kapitulerat utan att kämpa. Vi väntar att deras tankar ännu skall komma men då har vi chansen att bevisa dem vad vi tänker om detta orättvisa krig. Jag kämpar här på min plats och på mitt sätt för dig och min son ända till seger.

Var du tapper, min kära, på ett modigt och lugnt sätt. Du får inte bli nedslagen! Detta krig är en gemensam prövning för oss alla. Vi har tålamod nog! Vårt folks föregående generationer har utstått, lidit och klarat uppgiften med heder. Varför skulle vi vara sämre! Jag tror att ryssarna inte är så dumma att de skulle börja hota även Sverige och Norge. Då skulle kriget sluta mycket snabbt.

Vi har varje dag här ännu mer bråttom. Att man inte hinner längta efter våra kära där hemma är på sätt och vis bra. På kvällen är mitt huvud ofta trubbigt och mitt tillstånd är så virrigt, att jag inte alltid orkar skriva ens till dig. Men den dag då allt detta är över firar vi vårt nya bröllop, ett riktigt fint bröllop och endast på tumanhand. Det är absolut säkert. Ryssen nedslår oss aldrig. Här är allt bra och snart ännu bättre.

Var inte arg på mig att jag skriver så tråkigt. Livet känns inte roligt och tillfredsställande när mitt hjärta svämmar över av kärlek, men jag kan inte gå dit hjärtat befaller! Den som har varit långt borta från krigsfronten vet ingenting om kriget ty denna längtan och saknad är mycket tyngre än alla krigets fasor. När jag en gång kan bege mig härifrån hem vill jag endast vara med dig från morgon till kväll och från kväll till morgon! Att vara med dig är den största lyckan i världen, jag vill ingenting annat än vara nära dig.

Känn dig inte orolig med avseende av att vi inte mer skulle träffas på jorden. Mitt innersta säger att vi säkert träffas. Det är alldeles klart att jag en dag håller ditt huvud i min famn, jag tittar in dina bruna ögon och jag får krama dig. Jag ber varenda dag för dig och för vår son. Var alldeles lugna, vi är inte allena.

Jag tänker hela tiden på dig, med tusende kyssar

Din alldeles egen krigare

© Heikki Hellman 2012-08-31