Livet, det som drar ihop sig till en
röra. Man inväntar ett godståg,
eller rättare sagt flera. Hjärtat travar
i en särskild bana.

Flera motorfiler ligger asfalterade. Tar mig till mål
, högst försvarliga. Att människan
behöver mat och husrum, det självklara,
Bör väl betraktas som
liv och inte som livets glada.

Den glada djävulen i mig. Hon inbjöd livets
patroner till en slags högtidsfest. Deras rockar
så slitna att där gått hål.

Livets allmänna torg för själavård är
utlagd på entreprenad. Är den icke det
ligger den strypt, i någon slags grop och
ropar påtvingat.

Ropen skallar. Inom det allmänna. Tysta
läten, bakom dörrar olåsta. Det fria sitter
kuvat, med gasmask, munnen fasttejpad.


Det erfarna är satt på undantag tills dess
pengarna rullar.

Det står en grandios elefant i ett offentligt
landskap. Alla ser den. Högst oförklarad.


Synliggjord i det outsagda. I frustration
och i kampen mellan gamla, unga.

Ett typsnitt av en elefanthjord reklamerad;

Landstinget anställer en outbildad kurator.
Denne flicka tilltalar ett kostnadsställe.

Flickan har ingen vidareutbildning. Saknar
erfarenhet och önskar inget hellre,
än vara chefens lilla lärjunge.

Högst begripligt. Man hänger ingen
duvunge.

En duvunge tar till sig begrepp som
ingen annan. Saknar trädets rötter,
och bygger genast grenverk.

Landstinget har en klunga äldre. Blickarna
är djupa, titlarna många.

Kunskapen är djup. Den gör en nytta.
En nytta, pengapungen, inte önskar
hitta.

Den stora elefanten är denna nytta

överlever för att människan
har utgifter.

Har boende med hyra.

Kampen ligger stillnad. Märkbart
tyst.

Det viskas. Om outnyttjad kraft, om
drömmar olevda.

Det viskas främst om motivation. Om
stång och brygga.

Det bor ett suckande, djupt i

folkhemssjälen,

Kognitiv beteendeterapi förlänger
den,

forskning visar oss föränderlighet
den som enbart bor i mötet

alliansen, vad säger den om mig



En slags missuppfångad unge. Som
sägs ha svar på en gåta där metoden
inte besvarar den.


En duvunge gör så gott den kan. Räds
makten. Saknar lungan.

Får inte fatt i sorgen. Tror någon annan
tar hand om den.

Likt en metod. Den som inte sitter
lösryckt ifrån människan.

I Svea Rike land finns inte denne andre.

Löpelden om detta sprids av ett stort
djur med en stor snabel,


Alla anar den. Ingen talar om den.