Mannen kunde
Älska

Var ett fenomen
I nästan allt

Passion lidelse drev han framåt
Han söp när känslorna kom för tätt

Han kysste sin kvinna så fort
Ögat öppnades varje morgon

Ångesten kom när vinet flödade
Minnesluckorna var frekventa

Livshändelsen kom
Skeden och verkligheten
Var i hans inre öga

Han sa adjö till sin gode vän
Livets vatten

Känslomässigt gick han
Ner från berget

Han såg tillbaka
Ville upp

I smärtan var han i dalen
Han såg upp

Klättrandes gick han
Uppåt, vägen var ovanlig

Han kunde ej se klart
Önskan om färdkamrat

Tyngde honom
Hon älskade än

Orken tröt
Var viljan kvar, kanske

Han letade
Han ville finna

Fynd lådan var tom
Hans låda var borta