|
|
flickan som skulle brinna som solar
snälla, håll mig som någonting annat än helig, för din närvaro knyter mina stämband och för att jag aldrig kan kalla dig idiot eller bränna dina böcker bara ropa att jag är flickan som skulle brinna som solar
Fri vers
av
molly crayons
Läst 348 gånger
Publicerad 2006-02-08 23:14
|
|
|
alfa
Tycker om allt.
Sticker ut gör
däremot första
stycket för mig,
Tack för denna!
2006-02-14
|
|
|
|
steffe struts
gillar! fint skriven. du använder språket på
ett läckert sätt, som solar istället för som solen
är ett mycket sätt att uttrycka sig.
"för din närvaro knyter mina stämband" kan bara bli
högsta betyg!
stefan
2006-02-11
|
|
|
|
Saga-Sofia
Jag har viss aversion mot ordet "flickan". Det används av många manliga poeter med ett romantiskt, såsigt skimmer över ögonen ;-) Flickan hit och dit, liksom. Men. När en flicka själv använder det får det en annan klang. Samtidigt som jag undrar om det är flickan själv i dikten som kallar sig flicka, eller någon annan som vill se flickan som flickan. Därför blir dikten extra intressant. Jag läser in en viss objektifiering, därför blir den inte alls vacker i mina ögon. Tvärtom. Den gör ont.
Och ont är bra, det också.
2006-02-11
|
|
|
|
Christer
...som de flesta andra faller jag hejdlöst för sista stycket...
2006-02-09
|
|
|
|
bq
i den alltid sjungna tysta sång över tid genom själ..där brinner sol, där på lätta skimrande vingar lyfter du..heligt, vackert och buren av kärleks vindar
2006-02-09
|
|
|
|
ej medlem längre
blir nog sorgsen av
"att jag är flickan
som skulle brinna
som solar"
förmodligen för att du har "skulle"
annars? annars är det en vacker dikt
2006-02-09
|
|
|
|
Tove Meyer
jag tror jag tar till mig av dina texter så mycket för tt jag tror att vi är ganska lika. det känns så när jag läser det du skriver. "flickan som skulle brinna som solar". den eviga längtan, förvirran, uppgivenheten, ångesten i det gråa väggarna, de lämnar mcyket åt fantasin...
2006-02-08
|
|
|
Nästa text
Föregående
molly crayons
|
