Det finns dagar då man inväntar
stöten. Den hårda.

Den som bullrar. Ställer till skada.


Det finns stunder då man tänker
Och tänker.

Vem är hon. Hon som framkallar.

målar faan på väggen.

hon tittade på månen. Där i det
rum hon ställt nyinköpta lerkrukor.
Om världen rasar, åter, ska blicken
skåda rosor. De rosa. Bleka likt
sorgens kärlekssaga.


Hon drar sig till minnesspår av
hennes namn. Dess betydelse. Vad behöver
vargen för att lugna sinnet.

Ett liv i väntan på den stora stormen.

En flicka med pickande hjärtslag
som inväntar sin pappa.

En liten bror, med känselsprön vackra,
i minnet hans tårar av djur överkörda.

Älskade bror. Som inte kan se rådjurets
öga, när det fällts till mark,

flickan väntar ännu, längst där inne.

Med sin bror i handen, på den stilla
stranden.

Våra blickar avregistrerandes en faders

rädsla,


den som band oss. Till varandra.