Drämmer till med levt, det låtsas
erfarna, så det slår ginstror, likt
i Björkved,

drämmer till med intellekt och lite
glöd, den döpta kämparens,


Det tystnar,


Jag ser hur nävar knyts och modet
forsar,

Det stillnar,

jag ser hur rädslan hoppar





I den spegel som vi delar, minns
du inte dagen, du önskade dig träram,
jag föredrog som oftast guldet,

du falske borgarflicka,

det designade tilltalar smak
inte fasad,

målade liknande
ord över din värld, på samma sätt
som jag närmade mig matens,

där bör finnas brytning,


ditt hånskratt, överseende kärlek
som dök ner i pöl efter pöl,

medan åren knakade och trånaden
blev nött, kantstött klarnad,

bländades en vilja utav ståltråd

tills jag en dag hörde orden överjaget
aldrig klarat


du tycker han är tråkig,

år kan gå när kvinnor och män sakta
övar sig i att få känna, som om empatins
skydd, sitter infängslad,

Övar gör jag ännu. Det otillåtna jagar
ifatt mig likt mardrömmar,

jag vill bli infångad på allvar,


stå inför rätta,

avrättad