Skiraste tunnaste tråd spunnen till nät
färger som glittrar och glimma
solen leker med silvrig väv
timma efter timma

ensam sitter spindeln där
i väntar på sin fångst
vet inte om att den beundras
för sin konstnärliga konst
med daggdroppar stora
förvandlas hans nät
till konstverk i solen strimma

dag efter dag sitter den där
i väntan på något gott
tills någon...kanske jag
utan att veta raderar hans nät
och gör väven till trassel och ludd
spindelns tunnaste silvriga väv
förstörs på en sekund

spindeln själv springer sin väg
beredd att spinna på nytt
en väv i silver av tunnaste sort
medan jag vandrar längst stigen bort



Skogsfen