ogenomtränglig, solid, vilar den väl dold
ett brutet löfte att spegla sig och lika lätt att skära sig på som papper

det är tryggt, på ett genomskinligt sätt
som en plats som finns i minnet men som man aldrig längre besöker

ibland mjuknar dina konturer länge nog
för att jag ska tro
men aldrig har jag tagit mig igenom

och aldrig har jag lyckats ta mig ut

din kärlek andas inte, inte heller ljuger den
den är bara stilla, statisk, aldrig nånsin klädd i ord

och om hundra år
lär ingen minnas
för ingen såg