En liten vit lögn spelar väl ingen roll
Eller två små vita lögner. Det är så lätt att vifta bort dem, samtidigt sitter den lilla, lilla rösten i huvudet som vet precis varför jag gjort alla dumma val idag.
Men det kändes ju så rätt, så rätt när jag lyckades!
Lyckades äta lite, plugga mycket och inte bli förkyld så jag kan träna imorron, och på söndag, och på måndag och på onsdag.
Det är ok. Inte för mycket. Tycker hen.
Jag vet att det är fel. För lite mat, för mycket träning, för många lögner.
Men just nu känns det så rätt.
Så enkelt. Det enda enkla sätt jag kan hantera mitt liv på.
När trycket att plugga blir för stort, då prioriterar jag bort allt annat, ser till att få kontroll över pluggandet och vet att jag klarar det.
Det är ohållbart om något annat skulle rasa också.
Kan jag hålla en sak flytande ska det fan i mig gå. När jag pluggar kan jag motivera att jag äter lite mer, eller oftare, jag behöver det. Samtidigt är det så lätt att inte känna hungern då eftersom jag är totalt uppslukad i vad jag gör. Det är ingenting som är kopplat till kroppslig prestation, vilket är så mycket svårare när kroppen inte får det den behöver, utan det handlar om att fokusera. Med lite kaffe, te eller någon liten mängd mat så hålls blodsockret i schack och adrenalinet hjälper mig med resten.
Jag behöver inte maten när jag pluggar, när jag är klar är jag så sjukt nöjd att jag orkar disciplinera mina måltider och kan slappna av.
Då mår jag bra.
Men jag vet att det är falskt.